Upp

Dikesvandring vid Strömmen

I maj 2019 ordnades en dikesvandring vid Strömmen, ett dike som sträcker sig från gamla Godbyvägen vid Andersböle till mynningen vid Södra Långsjön. Vandringen leddes av våtmarksexperten Peter Feuerbach från Hushållningssällskapet i Halland, som föreslår släntning och noggrannare underhåll av dikeskanterna för att komma till rätta med näringsläckage.

 

Till dikesvandringen anslöt flera markägare och några intresserade. Hela sträckan besöktes genom vandring ända fram till Strömmens mynning i Långsjön. Vid vandringen observerades inga växtförekomster som indikerar stark övergödning i vattendraget. Mycket sparsamt med andmat (kväveindikator) och lågväxt vass och kaveldun påträffades på ett fåtal platser. Lite mer utpräglad växtlighet fanns etablerad i anslutning där Strömmen korsar väg 40. Det finns även ett före detta slakteri i närheten som eventuellt fortfarande genom tidigare utsläpp kan orsaka återverkningar på vattenkvaliteten.

Vattnet rinner överlag tämligen strömt. På vissa ställen är fåran insprängd i berg. Det strömma vattnet har grävt ner sig djupt på sina håll och det syns stora erosionsskador utmed större delen av sträckan. Sedimenttransporten medför rimligtvis transport av partikelbunden fosfor till Långsjön. Strax innan mynningen ligger låglänta betesmarker som delvis vid extremt högvatten översvämmas. Mynningen sker via en kanal genom en liten alsumpskog i stranden. Mellan strandskogen och betesmarken ligger en liten fosforfälla som blev utgrävd för cirka 20 år sedan.

Bedömning och förslag på åtgärder

 

Strömmen rinner genom ett jordbrukslandskap, men av observationerna längs diket att döma finns inga större punktkällor utmed den besökta sträckan. Istället påverkas näringstransporten sannolikt mer av plötsliga kraftiga flöden, som genererar erosion och transport av jordpartiklar till Långsjön.

För markerna vid vattendragets mynning rekommenderas en mycket flack avsläntning (lutning mellan 1:12 och 1:15) med återförande av matjorden på den släntade ytan, så att området även fortsättningsvis kan betas. Släntningen bör utformas i sidled upp till högsta vattennivån och uppströms till ca 10 meter norr om bron över vattendraget. Den flacka släntlutningen ger vattnet vid högflöden plats att breda ut sig vilket sänker flödeshastigheten. En del av de medförda jordpartiklar kan då sedimentera mellan grässtråna. Sträckan uppströms till väg 40 rekommenderas att släntas av till en lutning på mellan 1:4 och 1:5, med syfte att motverka erosion från det dikesavsnittet i framtiden.

Målsättningen med den ovan föreslagna partiella avsläntningen är att visa på det goda exemplet för grannarna uppströms, innan fler åtgärder där föreslås.

Det diskuterades kring de fosforfällor som finns utmed dikessträckan. De fungerar inte som det var tänkt, men fångar upp en del partiklar. Det är en relativt lätt åtgärd att gräva eller suga ur fällorna, men troligtvis skulle det inte ge någon stor effekt.

Vid underhåll av befintliga diken och sidodiken rekommenderas att underhålla även dikeskanterna, det vill säga att lutningen återställs för att motverka ras från för branta dikesväggar.

Peter Feuerbach och sällskapet vid Strömmen, Söderängsdiket.

Markerna nära Strömmens utlopp i Långsjön med vy söderut (uppströms). Vassen som växer här är klen. Omgivande marker är lämpliga för uppförande av vattenskyddsåtgärder.

Utmed långa sträckor av Strömmen sker återkommande ras i dikeskanten med erosion och sedimenttransport som följd.