Ordet våtmark är ett samlingsbegrepp för grunda dammar och permanent mycket fuktiga marker. En våtmark kan definieras som mark där vatten under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan. Områdena är viktiga för biodiversiteten, näringsrening och jordens motståndskraft mot klimatförändringar. Många av de naturliga våtmarkerna har idag försvunnit genom att man bland annat har sänkt sjönivåer, dikat av skogar och jordbruksmark.
Våtmarker är några av de mest artrika miljöerna vi har i norden, många hotade arter behöver våtmarker för att överleva. Fåglar, groddjur, reptiler och fiskar är exempel på varelser som frodas och trivs i den fuktiga marken. Områdena fungerar som naturliga reservlager av vatten då de ofta håller sig blöta även efter längre perioder av torka.
Våtmarker har även en renande funktion, det långsamma flödet och vegetationen gör så att näringsämnen från avlopp och åkrar kan avdunsta eller sedimentera och därmed inte når våra sjöar och hav.
Läs mer om våtmarkers renande funktion i artikeln vad är övergödning.
Problemet med att torrlägga gamla våtmarker
Många av de naturliga våtmarkerna är idag försvunna, under 1800 och 1900-talet dikades områdena ut och torrlades då marken behövdes till bland annat jordbruk och skogsbruk. När detta skedde förstördes habitat för många djur och naturens egen rening försämrades. Det är även så att våtmarker ofta uppstår i utströmningsområden för grundvatten, när dessa områden dräneras så sänks ofta vattennivån i den aktuella akvifären.
Det finns ofta större mängder torv i våtmarker, när den torrläggs börjar den att brytas ned, vilket i sin tur frigör stora mängder koldioxid. Bara i Sverige har man beräknat att torrlagda våtmarker står för 20% av landets koldioxidutsläpp.
Genom att på rätt sätt återställa gamla och anlägga nya våtmarker så gör vi alla en insats för framtiden.
